Kroppsorienterad psykoterapi
Georg Downing har sedan 1970-talet utvecklat en egen metod (från början psykoanalytisk, numera starkt kognitivt influerad) för kroppsorienterad psykoterapi. Han kommer från USA och är sedan många år bosatt i Paris där han bl.a. verkat som chefspsykolog på det berömda Salpetiéresjukhuset. Hans intresse för spädbarnsforskning har fört honom till ett intimt samarbete med bl a. Stern, Tronick, Beebe, Steele och andra kända forskare. Utifrån dessa erfarenheter har han utarbetat en speciell forsknings- och terapimetod som ursprungligen bygger på videostudier av hur vuxna och spädbarn relaterar till varandra på mikroprocessnivå. I interaktionen barn-vuxna är rörelser, positioner, röstläge och minspel viktiga för utvecklingen av relationen och barnets utveckling. Uppmärksamhet på dessa preverbala kroppsliga förhållningssätt är nyckeln till grundläggande förståelse och möjlighet till förändring också när det gäller psykoterapi för vuxna. 1997 utkom George Downings bok Kroppen och ordet. (Natur och Kultur). George Downing undervisar idag i sina metoder i ett flertal länder i Europa och är gästprofessor i klinisk psykologi i Klagenfurt och Heidelberg. Under de senaste årtiondena har han utbildat psykoterapeuter runtom i Europa och USA.
Mera om metoden:
Det speciella med kroppsorienterad psykoterapi består i att terapeuten lägger lika stor vikt vid kroppens olika sätt att förmedla känslor och konflikter (kroppsorganisering) som vid det talade ordet. Sambandet mellan kognitiva, emotionella och kroppsliga processer betonas i en återkommande växelverkan under den terapeutiska processen.
Teorin utgår från att klienten blir medveten om sina tankar, känslor, upplevelser och minnen. I detta avseende skiljer sig inte kroppsorienterad psykoterapi från annan terapi. För att fördjupa upplevelsen kan psykoterapeuten föreslå en kroppsmetod. Om man t.ex. får hjälp med att andas djupare, kan man lättare nå känslomässiga minnen som ens vanliga (känslohämmande) andningsmönster kanske förhindrar att man kommer i kontakt med. Psykoterapeuten kan också hjälpa klienten att hålla upplevelsekontakt till sin kroppsliga organisering i olika situationer och på så sätt stärka sin jagkänsla (grounding, ”jordning”) när denna känner sig ångestfylld. Genom att ta kroppen med i det psykoterapeutiska arbetet uppnår man både en större förståelse av den egna problematiken och en konkret förändring på ett kroppsligt plan. Det innebär en möjlighet att handskas med svårigheterna på ett alternativt sätt, som öppnar möjligheter till förändring.
Kroppsorienterade metoder är till stor hjälp för personer med förvrängd bild av sig själva, panikstörningar, fobier och ångesttillstånd i sociala situationer. I arbetet med skam och andra starka negativa relationella upplevelser ger arbetet med kroppen ökad förmåga att modifiera och kontrollera kroppskänslan, och på så sätt öka självförtroendet i krävande situationer.
I terapin skapar man tillsammans ett gemensamt utrymme för att undersöka hur man upplever den terapeutiska relationen och närmare utforska sina känslor i nuet. Vidare kan man arbeta med det inre livet som kommer fram i drömmar och fantasier. I det kroppsliga arbetet med minnesbilder och drömmar gestaltas känslor, bilder och kroppsreaktioner på ett mera omedelbart sätt än i enbart verbala terapier och det blir möjligt att lära känna sig själv på ett djupare plan.